< Start || Du är här^ Länkar + Business as usual + Skanska i Brasilien

Skanska i Brasilien

Skanska och Eldorados Svarta Guld (Miljömagasinet 2007)

På grund av bristande miljölicenser förlorade bolagen tillstånd för sina verksamheter i den av UNESCO erkända nationalparken Yasuni i juni 2005. Men i dag fortsätter de att exploatera närliggande oljefält. Allt medan det lokala motståndet trappas upp och ibland även lyckas stänga ner produktionen under perioder.

I augusti 2004 och i samband med ett statsbesök av Brasiliens president Lula da Silva fick oljebolaget Petrobras ett kontroversiellt tillstånd att exploatera olja i Ecuadors nationalpark Yasuni (oljeblock 31). Nationalparken är belägen i Amazonasregionen och deklarerades som naturskyddsreservat av UNESCO år 1989, samma år som oljeindustrin ironiskt nog började lägga beslag på regionens underjordiska substanser. Yasuni betraktas som Ecuadors viktigaste nationalpark, med en biologisk mångfald i världsklass. Men ändå har man inte lyckats rädda den från oljebolagen som i dag kontrollerar omkring 70 procent av området. Här lever även tre olika ursprungsfolk, bland annat huaoranifolket, vars existens är allvarligt hotad på grund av den illegala exploateringen. Trots detta kunde svenska Skanska inte se någon etisk problematik i att exploatera olja i Yasuni.

Skanska anlitades till en början av Petrobras för att utföra diverse infrastruktur- och anläggningsarbeten i utkanten av nationalparken. Och redan i mars 2005 inleddes ett hamnbygge längs Napoflodens strand, som på grund av nationella och internationella påtryckningar tvingades upphöra efter några få månader. Petrobras tillstånd drogs in i samma veva och efter vidare undersökningar lades bygget på is för att avvakta en miljökonsekvensutredning. Därefter offentliggjordes olika oegentligheter, grava missförhållanden och lagbrott angående den påbörjade verksamheten.

Sanitär vårdslöshet

De senaste två åren har Skanskas aktiviteter med Petrobras kritiserats hårt av olika miljöorganisationer, myndigheter och lokalbefolkningar i Ecuador. Inte minst i relation till deras aktiviteter i Yasuniparken där lokala informatörer från ursprungsbyarna Sani Isla och Chiru Isla har vittnat om hur Skanska släppt ut toxiska substanser i traktens vattendrag.

Vid inspektioner som miljöorganisationen Acción Ecológica har gjort i Chiru Isla och Sani Isla har man bekräftat dessa anklagelser samt kunnat åskådliggöra flera allvarliga brister i Skanskas miljöhänsyn. Man har bland annat funnit att Skanskas byggplatslatriner med avföring har dumpats i omgivningen, vilket bryter mot sanitära lagar i Ecuador och i värsta fall kan utgöra en direkt livsfara. I kichwabyn Chiru Isla har fem familjer uppgett att de har drabbats av förgiftningar och lidit svårt av föroreningarna.

Gratis arbetskraft

Enligt invånarna från Chiru Isla och lokala människorättsorganisationer har Skanska utnyttjat lokala boende som arbetskraft på det bygge som de sedan tvingades avsluta. I samverkan med Petrobras och en tredje Samarbetspartner, Ajesco, uppges företaget ha anlitat de boende för att utföra grovjobb men att lönerna för dessa arbeten uteblev. Acción Ecológica och de boende anklagar även bolagen för att ha köpt bananer och yuca i byarna, men även då utan att betala för sig.

"We do not use forced labor, slave labor or other forms of involuntary labor at our work sites. We do not allow any practice that would restrict free movement of employees...
...A strong and consistent relationship to all employees, built on mutual respect and dignity is of vital concern to Skanska. Employment conditions offered to the employees will meet the minimum requirements of national legislation and relevant ILO conventions. " (Skanska Code of Conduct)

Att utnyttja lokalbefolkningar som gratis arbetskraft och till annan obetald eller underbetald service är vanligt förekommande bland bolag inom oljeindustrin i Amazonas. Och Skanska utgör inget undantag, vilket dock inte fråntar dem sitt ansvar.

Krig mot befolkningen

Efter att Petrobras och Skanska tvingades överge Yasunis nationalpark under en tid för utredningar har duon fortsatt att koncentrera sig på exploatering i oljeblock 18. Även det är beläget i Amazonasregionen, där människorätts- och miljöorganisationer riktar skarp kritik mot verksamheten. Enligt jurister på organisationen Frente de Defensa de Ia Amazonia (FDA) rapporteras det ständigt orn brott mot mänskliga rättigheter och miljöförbrytelser inorn detta oljeblock. Dessa rapporter och anmälningar har vidare följts av undersökningar och inspektioner som bekräftar lokalbefolkningens vittnesmål.

Advokaten i ChevronTexacofallet, Pablo Fajardo från FDA, är en av många som bekräftar att det råder miserabla förhållanden i den amazonska oljeregionen. Han säger att situationen kan liknas vid en slags lågintensiv krigsföring mot civilbefolkningen, där bolagen försöker splittra, manipulera, hota eller undanröja de som upplevs obekväma för industrin.

- Befolkningen utsätts för allvarliga hälsorisker och sjukdomar som är relaterade till oljespill och medveten avfallsdumpning, säger Fajardo, sarntidigt som de ofta lever i ren skräck för bolagen vars makt manifesteras i hot och våld. Med hjälp av beväpnade privatstyrkor och mlitären försöker bolagen kontrollera och kväsa det lokala motståndet till varje pris. Så är läget i hela regionen och alla bolag som arbetar med olja förhålla sig till den verkligheten.

I sin uppförandekod skryter Skanska om sitt breda ansvarstagande och den fantastiska hänsyn som de säger sig visa i alla samhällen och länder där de verkar. Men tydligen gäller inte en fin företagsetik som denna i ett land som Ecuador.

Rasistiska hierarkier

En av Skanskas regionala chefer i ecuadorianska Amazonas är Milton Diaz, en man med många decenniers erfarenhet av oljebranschen och som tidigare har arbetat för Skanska i sitt hemland Argentina. Efter några möten med Diaz och hans kollegor under våren 2006, växer en sammanhängande bild av Skanskas ledande gestalter fram. De utsagor som Din Förmedlar präglas av en kulturell rasism där Ecuadors befolkning i allmänhet och ursprungsbefolkningen i synnerhet beskrivs med starkt nedsättande termer.

- Folk här i bushen borde vara tacksamma mot industrin, i stället för att bara klaga och kräva orimligheter, resonerar han. Utan bolagen skulle de fortfarande leva på bananer och inte känna till något annat än djungeln. Det här är trots allt en outvecklad, om ni har hört uttrycket, "bananrepublik".

Skanskachefens åsikter bryter dessvärre inte mot några kontextuella normer, utan den rasistiska diskursen som han ger uttryck för går i linje med ett för sammanhanget konventionellt perspektiv på kultur och utveckling hos västerländska företag i utvecklingsländer. Begrepp som "träskallar", "bananrepublik" och "låg kultur" rar symbolisera de andra och det lokala så kallade outvecklade.

- Här tänker folk bara på att lata och förlusta sig. Ingen tar ansvar för något... De fattar inte att bolagen har gett dem allt. Vågar, broar, ja allt vi ser omkring oss, säger Milton Diaz, och slår demonstrativt ut med armen över ett oöverskådligt industriområde där regnskogen en gång stod.

Myten om utveckling

Skanskas ambition är att främja en "hållbar utveckling" genom att bland annat praktisera de mest miljövänliga av alternativ. Ett uppenbart problem är dock att detta inte råkar ske på företagets initiativ, utan är avhängigt av ett statligt lättsinne.

Victor Vasquez är Skanskas miljöansvarige i samma region där Diaz arbetar och han berättar bland annat att Skanska bränner giftiga gaser (slaggprodukter) för vinden i Ecuador, trots att det är mycket miljövådligt.

- Förklaringen till beteendet är att staten här saknar resurser för att verkställa miljölagar som rör dylika föroreningar, säger Vasquez. Det är ju inte så utvecklat i Ecuador ännu och det saknas incitament för att investera i bättre teknik. Men i andra länder, som till exempel Argentina, praktiserar vi naturligtvis den bästa tekniken

Enligt oljearbetare från block 18 är gasförbränningen på fältet så omfattande att det inte finns ett levande väsen inom synhåll. Och det om något bekräftar att den "miljövänliga teknik" och "hållbara utveckling" som Skanska vill associeras till inte är mer än just en myt.

En annan argentinare i chefsposition på Skanska i Amazonas är Oswaldo Contreras. Och även han erkänner att oljeutvinning alltid har en rad skitiga baksidor.

- Man kan aldrig borra olja på ett miljövänligt sätt, för det är oundvikligt att inte förorena omgivningen under någon del av processen. Men det är sådant som man får leva med, konstaterar han med en axelryckning.

Till skillnad från lokalbefolkningen som tvingas leva med dessa föroreningar behöver dock inte Contreras besväras av olja i sitt dricksvatten. Han behöver inte heller bekymra sig för, att löpa den höga risken att drabbas av åtta oljerelaterade cancerformer samt andra grava hälsoproblem som beror på oljeindustrins utsläpp i Amazonas. Och precis som Milton Diaz resonerar även Contreras i termer av att omgivningen tjänar på industrins närvaro.
- Skanska skryter han vidare har byggt en väg att lokalbefolkningen i Campo Bermejo vid colombianska gränsen Det ar sådant som kallas socialt ansvar och kompensation...

Utpressning och lögner

Marcos Batios är miljöinspektör och chef på miljömyndigheten i Coca. Han anser att Skanska har betett sig suspekt och respektlöst och representanter från företaget har bland annat sökt upp myndigheten för att erbjuda så kallade "projekt".
- Jag uppfattade det som utpressning, förklarar Marcos Bafios.

Bafios berättar vidare att Skanska är ett av de halaste företagen som han har med att göra i sitt arbete, och det är svårt att misstro honom då hans information om Skanska onekligen återspeglar den i Latinamerika allmänna bilden av ett företag som till varje pris försöker fuska sig förbi lagar och regler.

Raul Vega på det provinsiella miljökontoret i Coca fyller på i berättelsen om Skanska med fler skandaler. Även han är mycket besviken på Skanskas sätt att bete sig i Ecuador och menar att företaget inte visar någon hänsyn till vare sig miljölagar eller människor utan totalt kör över landets myndigheter och civila.

- Oswaldo Contreras var den vi först var i kontakt med från Skanska, säger Vega, och han vägrade att ge oss de uppgifter som krävdes för verksamheten. Om de bara hade visat att de gjort en miljöstudie så skulle de ha kunnat få ett intyg från oss. Först vid ett senare tillfälle skickade Skanska in uppgifter, som emellertid visade sig vara falska. Där uppgav de bland annat att de redan hade gjort en miljöstudie vilket var ren lögn.

Ekonomi skapade världen

De regionala cheferna på Skanska menar att det är tack vare företagen som ursprungsfolken äntligen får en chans att civiliseras till en anständig existens.

En syn som inte är helt unik för företagschefer som verkar i utvecklingsländer, utan även delas med nyliberala ideologer i Sverige, som, till exempel Johan Norberg vars syn på icke-industrialiserade kulturer är lika krass och fördomsfull.

I Norbergs bok "När människan skapade världen" (Timbro 2006) uttrycks en lika skrämmande brist på förståelse för icke-industrialiserade kulturer vars hem ockuperas av skrupelfria företag som Skanska. Enligt Norberg är globaliseringen, den fria marknaden och industriell produktion ett universellt recept för lycka och välstånd. För i Norbergs värld är mänsklighetens historia rakt igenom en "historia om bottenlös misär", en syn som bottnar i djup ignorans och etnocentrism. När perspektivet sen appliceras på andra kulturer i samband med att västerländska storföretag söker rättfärdiga sin jakt på profit, legitimerar det även kulturell dominans och, i fallet med oljeindustrin, ren utrotning av ursprungskulturer.

"Från början var vi alla u-länder", argumenterar Norberg i sin bok, utan att bekymra sig om den imperialistiska exploatering som på löpande band utplånar kulturer världen över. Men Norberg likväl som Skanska har fel, även i linje med densamma postmoderna relativism som de applicerar på värdet av natur och kultur. För enligt de drabbade ursprungsfolken var deras kulturer varken underutvecklade eller miserabla innan företagens "operation civilisation" ockuperade deras hem och förstörde deras liv. Tvärtom, för dem symboliserar den västerländska civilisationens så kallade utveckling och framsteg inget mer än döden.

Till skillnad från Johan Norberg, som trots sitt framgångsrika författarskap endast kan förvrida perspektiv, har företag som Skanska dessvärre en fysisk makt över de kulturer som råkar stå i deras väg. Och under de ojämlika förhållanden som råder mellan storföretag, stater och civila (särskilt i Syd), har Skanska visat sig representera en kulturell och ekologisk avveckling snarare än socialt ansvar och hållbar utveckling.

Den kolonialistiska rasism som åskådliggörs under den imperialistiska praktikens fernissa talar för att Skanska är ett företag som förtjänar motstånd. Särskilt i Sverige där företaget är en viktig ekonomisk aktör och erhåller ett starkt politiskt stöd som i förlängningen möjliggör deras destruktiva verksamhet.

Text: Agneta Enström

Läs mera om SKANSKA på dessa länkar länkar:

på Miljömagasinets hemsida

http:skamska.blogg.se

 


Uppdat.. 2012-02-02||  [an error occurred while processing this directive]