< Start || Du är här: Kontakt + Vilka är vi + Dagfinn

Dagfinn

Lite om det jag sysslat med sedan jag emigrerade från Norge till Sverige 1960

Började med maka i Västerås-Ludvika hösten 1960 med examensarbete på ASEA; -- och vår dotter föddes.

Det var brist på arbetskraft och alla som kom till Sverige fick jobb direkt. Jag minns den starka och för mig okända doften av vitlök i hyreshusets korridorer på grund av alla italienare som bosatte sig i Sverige då.

Flyttade med fru och nyfödda dotter till radhus i Ludvika för anställning på ASEA 1961; -- och vår son föddes 1966. Jag jobbade med utveckling och försäljning av kraftöverföringar med högspänd likström – i 9 år.

Det var en nyöppnat HSB-radhuslänga utan staket mellan tomterna, så barna kunde springa fritt. Det var en lärorik och spännande utveckling för mig på ASEA, först på modell-laboratoriet och sedan på försäljningsavdelningen med många utlandskontakter. Jag lärde mig hur den globala marknaden fungerade; statsstöd till pilotprojekt och exportkreditgarantier, konsultarvoden, olika priskoder m.h.t. konkurrenssituationen etc.

Flyttade med familjen till en villa i Borlänge 1975 efter en snabbutbildning 1970 till gymnasielärare för att undervisa på den fyraåriga tekniska gymnasielinjen i ellära och elkraft – i 8 år.

Villan var ett renoveringsobjekt som det tog mig 2 år att tilläggsisolera utvändigt och snygga till invändigt. En ny gymnasieskola skulle byggas. På den tiden stod staten för all utrustningen. När jag skulle specificera elkraftavdelningens utrustning så var det bara att " ta med rubbet + lite till". Om jag minns rätt så stod även staten för min lektorslön.

Efter skilsmässan 1978 har jag jobbat med bistånd till Zambia, Moçambique och Namibia – i totalt ca 9 år, varav 2,5 år i Zambia och resten i bistånds-kollektivet Emmaus Björkå, i Göteborg.

Det var på grund av Marianne som jag flyttade till Göteborg 1985. Då hade jag redan kommit tillbaka från Afrika och varit medlem i Afrikagrupperna i Falun, där vi mobiliserade stöd för ANC i Sydafrika. Arbetet i Zambia, i Afrikagrupperna och Emmaus Björkå lärde mig mycket om problemen med biståndsverksamheten och befrielsesrörelserna och den nykoloniala utsugningen av tredje världens resurser.

Efter ett år som "arbetslös" 1990 har jag fram till förtids-pensioneringen hösten 1998 undervisat i dator-programmering med Excel, C++ och Java.

Som arbetslös akademiker på den tiden fick man inga påtryckningar från arbetsförmedlingen – jag kunde ta det lugnt och själv välja hur mycket jag vill jobba som datalärare inom studieförbunden i Göteborg tills jag 1996 fick anställning som data- och mattelärare på Marks gymnasium. Gymnasiet byggdes om totalt under tiden – numera utan statliga pengar till all utrustning.

Våren 1997 flyttade vi till Rydebacke Ekoby för att 2000 bygga ett litet halmbalshus enligt Nebraska-metoden (utan väggreglar) och sedan ett bostadshus som vi bor i sedan sommaren 2004.

Vi var först på plan ett tag 1997, som ensamma hyresgäster i kravodlaren Nicklasons flerfamiljeshus på Ekobyns mark. Där trivdes vi bra och kom i gång först 2003 med eget husbygge när ränteläget var på väg upp igen. Nu bor vi ändå billigt och bekvämt. Vårt engagemang i det nära kollektivet, familj och vänner – och i det globala kollektivet är stärkt nu på grund av den globala miljökrisen och de kapitalistiska, officiella och inofficiella, spelreglerna som hela tiden drabbar de som inte har makt och kapital.

Framtiden, om 10 år? Vad gör vi under tiden, lokalt/globalt? Vilka bör vi alliera oss med för att våra barn skall få det, åtminstone lika bra som vi?

Hur jag skall kunna tro på våra möjlighter att undvika de svåra framtidscenarier som vi har att inrikta oss på känns väldigt svårt. En sak är dock klar tycker jag – att det finansiella monopolspelets regler måste ändras i grunden och vi själva måste vara beredda på att ändra oss -- våra attityder, livsstil och sätt att kommunicera. Detta skriver vi mera om under: "Vägen +".

 


Uppdat.. 2012-04-20 ||  Länka gärna till oss på www.RainbowEdu.se || meddela oss @RainbowEdu.se till: info
"In all our deliberations we must consider the impact of our decisions on the next seven generations" - from the Great Law of the Iroquois Constitution