< Start || Du är här: Vägen + Var aktiv + LETS bytesring

LETS - starta en bytesring

DEL 1. och direkt ned till Del 2, Del 3.
Lokala bytessystem kan vara ett nytt sätt att återuppliva lokalsamhället och den lokala ekonomin.

"Om ekonomin är Titanic, är LETS en av livbåtarna."

I Storbritannien lamslogs under 1994 nästan all lokal ekonomi av konjunkturnedgången. Vart sjätte hushåll har allvarliga skuldproblem. Rader av oupplysta, tomma skyltfönster kantar gatorna i de mindre städerna. Tusentals småföretag och väletablerade lokala köpmän har tvingats gå i konkurs -- ofta inom de närmast månaderna efter att en stormarknad etablerat sig i utkanten av lokalsamhället.

På många ställen har "dominoeffekten" helt ödelagt stadens centrum. Höga räntor och knivskarp priskonkurrens har tagit stora skördar bland småföretagen. Samtidigt sade bankerna upp lånen till många lokala företag, stängde sina lokala kontor och flyttade sin låneutgivning till mer framgångsrika områden.

Huvudbördan av lågkonjunkturen har lokalsamhällena burit -- antingen det varit en stadskärna, jordbruksområden utanför eller mindre framgångsrika regioner var som helst i landet. De arbetslösa har fått lida överallt. I de hårdast drabbade samhällena är så många som 85 % av lokalbefolkningen långtidsarbetslösa. Deras öde är en ständig brist på materiella resurser, social isolering, dystra omgivningar och en förlamande känsla av maktlöshet. Bankerna ger inga små lån utan ytterligare säkerheter och många områden är svartlistade. Lånehajarna sveper genom bostadsområdena, när de vet att arbetslöshetsstöden betalats ut, för att inkassera sina ockerräntor.

Den ekonmiska politiken kanske gynnat de rika, men i fattigare områden har en lång rad av för dåligt finansierade eller för kortvariga uppifrån-och-ner planer för att angripa arbetslösheten misslyckats. Berörda lokala aktörer -- oavsett om de finns inom ett företag, en myndighet, sjukvården eller en frivilligorganisation -- är alla i desperat behov av nya pengar och nya idéer. När lokalsamhället i sin nuvarande form slutar fungera, måste lokalt anpassade, nya lösningar skapas.

Lokala valutor förr och nu

Vi kan av historien lära att lokala valutor är en av de mest effektiva och snabba lösningarna för områden som är drabbade av hög arbetslöshet. Lokala valutor baserade på gamla, sunda ekonomiska vanor gör det möjligt för människor att fortsätta med en lokal handel med varor och tjänster även om det inte finns vanliga pengar.

Principen är urgammal. Lokala valutor fanns praktiskt taget överallt fram till förra århundradet, då banker och penningsystem centraliserades. Den blomstrande rikedomen under renässansen byggde på lokala valutor. Det var vanligt att man samtidigt använde lokal valuta för lokal handel och olika former av internationella valutor för import och export.

Detta system med olika valutor för olika nivåer gjorde att varje stad och region kunde behålla sin egen interna ekonomiska trygghet samtidigt som man kunde bedriva "internationell" handel. (Här måste påpekas att hellre än att som nu planeras införa en enda valuta -- som kan resultera i mycket stora skillnader mellan rikare och fattigare regioner -- borde EU åter anta principen om monetär subsidiaritet, med ett system med flera olika valutor för olika nivåer inklusive en gemensam valuta för hela Europa.)

Idag finns det fortfarande lokal valuta på en del gynnade platser som Tokyo, Singapore och Guernsey. Sedlarna på Guernsey gavs först ut som räntefria, lokala statsobligationer 1819. De finansierade helt återuppbyggnaden av öns infrastruktur. Skatterna har också varit mycket låga ända sedan dess. Andra lokala valutor har också framgångsrikt introducerats på senare år av lokala myndigheter på andra ställen i världen, som i Salta där de medförde en verklig blomstring och även på andra ställen i norra Argentina.

1984 bestämde sig guvernören i provinsen Salta, ställd inför faktum att kassakistan var tom, att trycka lokala skuldsedlar. Ekonomin urholkades av en kraftig inflation, så användningen av dessa sedlar, som tillät omedelbar betalning, var ytterst värdefull. Skuldsedlarna accepterades i affärer och av den lokala myndigheten som betalningsmedel för skatt och fanns snart i allmän cirkulation. 1986 hade de lokala (skuld)sedlarna revitaliserat ekonomin och stod då för 60 % av valutan som var i cirkulation.

Frimärksvaluta

"Frimärksvaluta" ( eng.:" stamp scrip") introducerades på 1930-talet av lokala myndigheter i Österrike, Schweiz, Danmark, Kanada och USA. Denna cirkulerade otroligt fort och sänkte snabbt arbetslösheten.

Frimärksvalutan uppfanns av Silvio Gesell, en tysk affärsman som då bodde i Argentina. Han hävdade att räntan som följde med den konventionella valutan uppmuntrade både till att samla på sig och spekulera i valuta. Pengar skulle i stället minska i värde så att cirkulationen stimulerades, så att människor som samlat på sig pengar i stället skulle spendera dem. Detta skulle snabba på den lokala ekonomiska aktiviteten både genom att öka efterfrågan och tillgången till kredit, vilket snabbt skulle leda till full sysselsättning.

Keynes som granskade Gesells argument i sin "Allmän teori" kunde inte finna något fel i dem och förutspådde till och med att "Framtiden kommer att lära sig mer av Gesell än av Marx."

Wörgl-pengar

Det mest kända exemplet på utgivning av "frimärkspengar" är från den österrikiska staden Wörgl på 1930-talet. Där rådde då liksom överallt en mycket hög arbetslöshet. Stadens borgmästare gav ut 5 000 räntefria lokala shillings, som täcktes upp av en lika stor deposition av kommunala pengar i banken. Valutan förlorade en procent av sitt tryckta värde varje månad, om inte innehavaren köpte ett frimärke att fästa bakpå sedeln. Denna värdeminskning fick folk att spendera sina pengar raskt -- skulder betalades genast av, affärsmännen erbjöd attraktiva krediter och man betalade till och med sina skatter i förväg! Inom ett år hade arbetslösheten minskat med 25 %.

De 5 000 skillingsedlarna hade cirkulerat 463 gånger -- jämfört med 213 för vanliga skilling. Pengarna cirkulerade inom en månad från utgivningen med en daglig omsättninghastighet av 65 %. Totalt tillkom extra varor och tjänster för 2, 3 miljoner skilling och flera större förbättringar tillkom i staden, såsom ett nytt avloppssystem, en vattenreservoir, nya broar, gatubelysning och diverse reparationer.

Ytterligare 300 österrikiska samhällen planerade att följa exemplet, men österrikiska statsbanken kände sin ställning hotad och vidtog rättsliga åtgärder. Experimentet stoppades 1933 efter en lång rättslig strid. Men därefter spred sig idén till Kanada där provinsen Alberta gav ut "Framgångscertifikat" som frimärken i mitten av 30-talet -- tills återigen bankerna lade sig i.

Samhällsbaserad valuta

Exempel med valutor som tillhör ett lokalsamhälle -- skapade inte av en lokal politisk ledning utan av lokala föreningar, affärsmän eller en trovärdig medborgare vilken som helst -- är bäst dokumenterade från 1800-talet när lokala banker fortfarande var det vanliga. Bland de mest välkända av en mängd olika initiativ finns Robert Owens "Nationella Jämlika Arbetsutbyten" i London och Birmingham (1832-34) och hans kollegas Joseph Warren "Tidssedlar" i Cincinnati (1830-talet).

Dessa var vanligtvis baserade på en kooperativ eller jämlik princip med målet att utrota fattigdomen. Arbetsutbytena gav sedlar till arbetslösa hantverkare. Sedlarna representerade värdet på varor grundat på hur många timmars arbete produktionen av dem tog. Syftet var att ersätta banker -- och ränta -- med ett lokalt organiserat system, som tog en administrationsavgift på 8,5%. En liknande struktur för transaktionskostnader föreslogs av Proudhon för hans "Folkets bank" som fick 27 000 medlemmar innan den stoppades av att revolutionen bröt ut 1848. Men 1890-talet utvecklades Proudhons planer av Silvio Gesell till det som senare blev "frimärksvalutan".

Byteshandel och valutor på 1930-talet

Under depressionen på 1930-talet kombinerades ofta lokala valutor med nätverk för byteshandel. De hjälpte tusentals människor i ekonomisk nöd i såväl Europa som Amerika. Detta var före välfärdens tid och en mängd olika fristående, socialt inriktade experiment blomstrade. De hade ofta också en övergripande kooperativ social filosofi samtidigt med alternativa kreditinstitut, bostads- och odlingsmarkskooperativ.

År 1933 fanns det minst 159 byteshandelsorganisationer med över en miljon människor inblandade i 127 städer i USA. De flesta var egentligen ett återupplivande av "ömsesidiga kreditorganisationer" eller kooperativa utbyten som var vanliga under panikåren i mitten av 1890-talet. Ett gemensamt drag var en central utgivning inom varje organisation av (nöd)mynt, antingen som lån eller som ersättning för en utförd tjänst. Risken med detta var att det var lätt att ge ut mer mynt än vad som motsvarade värdet av det som procducerades, vilket ledde till inflation och bristande förtroende för värdet av den lokala valutan.

Nätverken för byteshandel som liknade LETS (BYTS) blomstade i stor skala i Tyskland på 30-talet. Dessa blev så stora och effektiva att bankerna skred till handling och lyckades stoppa dem med ändringar i lagen. Tysk lagstiftning gör det än idag svårare för byteshandel i lokalsamhällen, även om ett kryphål i lagen som upptäckets för ett par år sedan, ledde till att en del kommersiella byteshandelsorganisationer åter bildats.

Kriget störde de flesta av denna typ av experiment och efter en tid var de glömda.

Nätverk med "bytesdollar"

Men på 1970-talet dök åter bytesnätverk upp och kom att också engagera små och stora företag i hundratals städer och småsamhällen över hela Nordamerika. Alla hade de en egen valuta eller "bytesdollar" och var oftast räntefria.

USAs antitrustlagar förbjöd direkt byteshandel mellan företag, men tillät byteshandel via en tredje part. Företagen insåg att lösningen var att starta nätverk med många inblandade. Dessa bokförde transaktioner på data och omfattade oftast flera hundra företag, som alla betalade flera hundra dollar i inträdesavgift.

Transaktioner i dessa system måste kontrolleras och förmedlas av organisationen och varje transaktion medför en avgift i dollar på 10 procent. Systemet fungerar som en sorts mellanhand, som aktivt jobbar med att matcha varor och tjänster för att tillgodose kundernas behov. Vid ett tillfälle fick dessa kommersiella nätverk dåligt rykte efter några beryktade fall av skattesmitningar, men 1983 städade skattemyndigeheterna upp i systemt och krävde att varje transaktion noga skulle dokumenteras både hos de inblandade och hos skattemyndigheten.

De kommersiella byteshandelssystemen är vinstdrivande -- särskilt de amerikanska har rykte om sig att vara expansiva och agressiva. En del opererar i mycket stor skala och över flera olika länder och till och med flera kontinenter. Med tanke på dessa nätverks rykten har en förening för ömsesidigt utbyte (Reciprocal Trade Association) bildats med det uttalade syftet att verka för att medlemsorganisationerna sköter sig väl.

LETS och lokal byteshandel

Huvuddragen i byteshandelssystemen togs upp i LETS, men med en annan idébas -- ett icke vinstdrivande, räntefritt system som skulle betjäna lokalsamhället.

Byteshandel enligt LETS har definitivt ett socialt ursprung. På 60- och 70-talen framträdde lokalt baserade nätverk för arbetsbyte och kooperativa, sociala experiment dök åter upp. Arbetsbyten var särskilt vanligt mellan yrkeskunniga, arbetslösa människor i stora städer i England och Nordamerika. Bytena organsierades vanligtvis av samhällsengagerade och omfattade ofta minoriteter eller grupper med specialintressen. Individerna bidrog med sitt kunnande till en "pool" och lönades per timme lika för alla, eventuellt med poäng. Liknande arrangemang användes mer allmänt i barnvaktsringar. Några hade bara ett gåvosystem. Andra t ex Link Opportunity som sköttes av åldringsvården i många städer, gav också ut en form av "värdepapper" (checkar, sedlar).

Men Link Opportunity fick problem på grund av åldersrestriktionerna för medlemmarna. Bland de äldre fanns få snickare och överflöd på stickande damer. Möjligheterna till reciproka (ömsesidiga) byten var alltså begränsade och hantverkaren i en ring slutade ofta med en mängd outnyttjad kredit. Andra grupper kunde ha fortsatt om de inte fällts genom att välfärdsinstitutionerna meddelat att de tänkte skärpa kontrollen för arbetslösa medlemmar i ringen -- även i de system där hjälpen gavs som en ren gåva.

Försök i USA och Kanada

Liknande försök gjordes samtidigt i USA och Kanada. I British Colombia prövade "gröna-vågen-rörelsen" med nya kooperativa experiment. Arbetslösheten hade stigit i samband med att gruvindustrin kollapsat. Det var ont om pengar och Vancouverbörsens rykte att syssla med all världens svarta pengar, gjorde att skrupulösa börshajars penningmanipulationer var ett hett debattämne i samhället.

1976 startade David Weston, en ekonom med kunskaper om lokala valutor, ett jämlikt system i Vancouver, som kallades "samhällsbörs" (Community Exchange) där transaktionerna grundade sig på tidsåtgång.

1979 startade han en andra samhällsbörs på Vancouver Island (och döpte 1982 tidsenheten 5 minuter till en"widget"). David Weston höll workshops och skapade ett spel som som visade hur vanliga pengar alltid tas från dem som har minst och försvinner bort från den lokala ekonomin.

Året därpå föreslog Michael Linton, en lärare med handelsexamen också på Vancouver Island, att man istället för en tidsenhet skulle använda enheten "gröna dollar" - likvärdiga med kanadensiska dollar och som följde dollarns marknadsvärde.

Han kallade sitt system för LETS (Local Echange Trading System), startade ett eget företag: Landsman och startade ett system i Comox Valley. Systemet spridde sig till flera lokalsamhällen på Vancouver Island. Flera beslöt sig dock av en mängd olika skäl för att utveckla egna system med egna regler.

En var David Westons "Gröna-dollar-börsen", en utvidgning av hans Samhälls- och "widget"-börs, som byggde på tidsvärden. Den använda gröna dollar precis som LETS men organiserades på ett annat sätt. Gröna-dollar-börsen krävde medlemskap, höll regelbundna möten och organiserades för delat ansvaret.

Gröna-dollar-börsen förde in nyheter som användning av checkar för registrering av transaktionerna. Vad gäller betalning för tjänster rekommenderades kvoten 1:3 som Moondragon-kooperativet använder. Det innebär att systemet hade en överenskommen minimitimlön och en maximitimlön som var tre gånger så stor. Det införde också en skuldgräns. Några siffror finns inte tillgängliga, men systemet fungerade väl 1984.

Under tiden spreds informationen om LETS-systemet vida omkring. Det startades många i andra länder och hade under de första 20 månaderna som det existerade omsatt cirka 100 000 gröna dollar. System för skötsel av bokföring på dator skapades.

Men inom två och ett halvt år kollapsade LETS. Enligt den som initierat och döpt LETS, berodde det på att några av de största handlarna tappade förtroendet för systemet. Enskilda medlemmar menade bestämt att systemet "spårat ur". För att andra skulle undvika samma misstag följer här skäl som angavs:

Systemet sköttes helt av en person, utan att några övriga medlemmar var inblandade. Detta bidrog till ett visst misstroende. Medlemmarna kunde inte ingripa om något blev fel.

En medlem hade dragit på sig en skuld på 14 000 gröna dollar. När det blev känt spred sig känslan att den personen utnyttjade systemt på ett illojalt sätt. En skuld av den storleken som får kvarstå under en längre tid, motsvarar menade man en avsevärd vinst. Om pengarna lånats i bank skulle det kostat över 100 dollar i månaden. Idén att justera för inflationen, vilket kunde gjorts, diskuterades aldrig.

Systemet uppfattades inte som tillräckligt öppet. Visserligen stod det i reglerna att varje medlem kunde fråga om varje annan medlems saldo och omsättning, men det gjordes inte i praktiken. Det talades om "förtroende" som etisk norm i systemet. Det fanns en starkt social hämsko vad gällde att kontrollera någon annans konto eftersom förfrågan skulle vidarebefodras till den det gällde.

Företagen kom snabbt upp i stora belopp, som de hade svårt att omsätta i systemet. Två företag gick i konkurs. De hade också behov av information om medlemmarnas konton och transaktioner.

Michael Linton var orealistisk i sin uppfattning att systemet snabbt kunde växa till något mycket omfattande. Han förväntade sig också att det lokala systemet skulle kunna bära den fulla kostnaden för den tid han lade på att sprida LETS-idén -- en stor börda för systemets utveckling för en enda lokal grupp.

Lintons system hämtade sig aldrig och en del andra som organiserades på liknande sätt på andra ställen i Kanada klarade sig inte heller någon längre tid. Av 25 system fanns bara hälften kvar 1992. Men grundidén med LETS har utvecklats på andra sidan jordklotet -- i Australien.

Erfarenheter från Australien

Grundidéerna från LETS och en del säkerhetsåtgärder från Gröna-dollar-börsen infördes på ett mer kooperativt och praktiskt sätt i Australien av Jill Jordan, som arbetat aktivt med kooperativ utveckling och lånesystem. I Australien och på Nya Zeeland utvecklades och blomstrade system med "gröna dollar". 1991 fanns där över 45 kända, fungerande system. Antalet växte till 200 under 1994. Däribland fanns Blue Mountains, det största kända systemet med 1 800 medlemmar.

De sköttes kooperativt och använde också andra idéer som kom från "Gröna-Dollar-Börsen" , som användning av checkar för att registrera handeln. Några införde gränser för hur stora skulder som tilläts. Systemen omformades inom grupperna på en mängd olika sätt. Men som ett allmänt begrepp för alla dessa system som utvecklades, fortsatte man att använda LETS.

LETS i Storbritannien

I Storbritannien fanns år 1990 ett fåtal fungerande system. Från 1985 och framåt har David Weston, aktiv inom New Economic Foundation hållit en serie seminarier i södra England om lokala ekonomier. Deltog gjorde även Liz Shephard, också hon från NEF, som undersökte olika initiativ med lokala ekonomier och som senare arbetade tillsammans med Guy Dauncy om hans bok, den första som tog upp LETS.

Det första brittiska systemet startade i Norwich 1985. Det datoriserades aldrig och klarar sig med sina 50 medlemmar fram till dags dato. 1987 startades nästa grupp (i Totnes), men -- som också sedan skedde på en del andra ställen -- man trasslade in sig när man försökte använda de kanadensiska dataprogrammen. Gruppen la sin tid på att försöka göra om dataprogrammet, i stället för att ge service åt medlemmarna och systemet dog innan det kommit igång. Ytterligare tre nätverk startades också, i Skottland och Wales, utan att man där använde datorer .

1988 kom första upplagan av Guy Dauncys After the Crash , som hade ett kapitel om LETS. Den gjorde att fleras intresse väcktes, bl a Maggie Mills' som startade ett system i Stroud 1990. Under tiden hade Liz Shephard letat efter möjligheter att åter skapa en modell för lokal byteshandel för att hjälpa samhällen som drabbats av konjunkturnedgången. Bland de "nya" ekonomerna befarade man att fattigdomsklyftan, till följd av den gemensamma marknaden (införd 1992) och den föreslagna gemensamma europeiska valutan skulle vidgas ytterligare.

I juni 1990 utformade och startade hon och Daniel Johnson från Jordens Vänner, ett eget system i Wiltshire. Både systemtet i West Wilts och i Stroud var i full aktivitet senare det året och blev mycket omskrivna i media.

I början på 1991 föreslog Liz Shephard att man skulle bilda ett nationellt nätverk för samarbete om utvecklingen av systemen och organiserade en första konferens för intresserade från hela Storbritannien. Straxt efter startade hon LETSLINK UK, den första nationella organisationen för utveckling av system med lokal byteshandel. Den var först i världen och följande mål sattes upp:
- att utveckla effektiva, anpassade och hållbara LETS-modeller
- ta fram litteratur, resurser, riktlinjer och råd
- sprida LETS och information om dess möjligheter att ge nytt liv åt lokal-samhällen
- hjälpa lokala grupper med en modell för regler, material, osv och stödja "det mest praktiska" sättet att organisera systemen.
- ta upp strategiska, juridiska och andra nationella frågor.

DEL 2.
Valutan i LETS skiljer sig från andra. Den är lätttillgänglig, räntefri och stannar i lokalsamhället.

Under 1990-talet har flera lokala byteshandelssystem utvecklats runt om i den engelsktalande delen av världen, särskilt i Australien och Storbritannien. Liknande system har också uppstått oberoende av varandra på olika ställen USA, Europa, Japan liksom i Indien där en kombination av traditioner och förslavande skuldsystem har gynnat uppkomsten av hundratals olika former av lokal byteshandel.

I dessa samhällen har man upptäckt att lokal byteshandel har viktiga fördelar jämfört med vanliga pengar. LETS avviker i hög grad från det konventionella pengasystemet, som har avsevärda nackdelar.

Lätttillgängligheten

Det kanske viktigaste -- och mest revolutionerande -- draget i LETS är att valutan inte ges ut av någon central enhet, utan av var och en som är med i systemet. Detta skiljer också LETS från andra typer av lokala valutor, då -- precis som med nationella valutor -- en begränsad mängd pengar ges ut av en enda instans.

Valutan i LETS uppkommer i stället som ett resultat av handel. Den kan tillskapas av vem som helst som behöver den, när den behövs. Systemet kan fungera som en perfekt sammanlänkning mellan tillgång av varor och efterfrågan.

Om till exempel en person som lever på statliga bidrag och inte har några bnesparingar råkar ut för fel på vattensystemt mitt i smällkalla vintern, har hon normalt inte något annat att välja på än att ta ett räntebärande lån för att kunna betala rörmockaren. Med LETS-systemet kan hon omedelbart anlita rörmockaren och betala honom genast med vetskap om att hennes skuld till LETS inte bara är räntefri utan också kan återbetalas senare på något annat sätt.

Trots att pengar allmänt betraktas som ett bytesmedel är det ironiskt nog så att konventionella pengar lika ofta förhindrar handel, som de underlättar handel. I ett område där det är ont om pengar, bromsas -- trots att det finns stora rikedomar, mycken skicklighet, stora resurser och behov -- varje typ av handelsutbyte. Med LETS kan både ekonomiska och sociala utbyten ske när resurserna finns i samhället.

Kärnan i LETS är att systemet återställer det ursprungliga syftet med pengar; som ett bytesmedel. Handel utan pengar där transaktioner registreras som siffror i en dator, är kända saker för alla som har ett bankkonto eller använder kreditkort. LETS bokför transaktionerna på samma sätt -- oavsett om man använder en kassabok eller senaste datateknik. Men till skillnad från bankerna sköts det utan vinstsyfte och utan att det tas eller ges någon ränta.

Räntefritt

Eftersom varje medlem i ett LETS-system har samma möjlighet att skapa valuta, kan ingen få monopol på tillgången. Det kan inte bli ont om pengar. Därför kan de inte heller lånas ut mot ränta.

I vår kapitalintensiva värld finns räntorna dolda i priset på allting vi köper.
Enligt en tysk undersökning kan räntekostnaderna uppgå till 75 % av hyran för en bostad. Höga räntekostnader drabbar också kommuner, landsting och nationer, som måste vidarebefodra kostnaderna till skattebetalarna.

Storbritanninen lider som så många andra länder av en skuldkris. Familjer splittras under trycket av räntespiralen som leder till att skulder inte klaras och utmätningar. Arbetare förlorar sina jobb, när industrier flyttas till ett annat hörn av världen, där arbetskraft, mark och material är billigare.

I jakten på räntor har det nuvarande penningsystemet medfört stort elände överallt i världen. Enligt UNICEF svälter 30 000 barn ihjäl varje år som en direkt följd av skuldkrisen i tredje världen. Fattiga länder tvingas hela tiden producera mer för export, samtidigt som lokalbefolkningen svälter. Vår globala miljö och kommande generationer kommer också att få bära kostnaderna för att naturens reurser hämningslöst utarmas -- bara för att öka räntebetalningarna till bankerna.

Stannar lokalt

Den lokalt skapade valutan stannar i den lokala ekonomin . Där finns den alltid tillgänglig. Vanliga pengar däremot, som sätts in på bank, återinvesteras mycket sällan i det område de kommer från.

Människors pengar förs automatiskt bort i jakten efter den högsta räntan. De investeras i snabbväxande områden och ofta i stora kapitalprojekt för att de ska förränta sig snabbt. De finansierar till exempel projekt som ödelägger regnskogar, men bankerna talar inte om för kunderna vart deras pengar tar vägen, vad deras pengar används till.

I Amerika kan banklerna trots att Community Reinvestment Act finns, komma undan med att endast återinvestera 0,3% av lokalbefolkningens insatta medel på orten. Det innebär att etablerade lokala företag, små eller nya företag och alla de utan säkerhet inte har tillgång till lån. Lokalsamhället som helhet förlorar. I Storbritannien har bankerna ingen policy för återinvestering. Det finns ingen medvetenhet i frågan.

En lokal valuta kan börja täppa till läckorna eller "hägna in" den lokala ekonomin. Om valutan inte är konvertibel, kan den inte försvinna iväg. Valutan i LETS kan bara stanna och cirkulera inom systemet och stimulera till mer utveckling, arbetsinsatser och handel. Den lokala varuproduktionen gynnar också miljön -- den minskar onödiga transporter av vanliga förnödenheter, som t ex äpplen och päron från andra sidan jordklotet.

Liksom andra typer av lokala ekonomier, innebär LETS inte att man överger den vanliga valutan. Systemen utgör ett komplement till penningekonomin och kan hjälpa till med utvecklingen av den lokala ekonomin och bibehålla en inre stabilitet. När den lokala ekonomin blomstrar kan den ge skatter som bidrar till ekonomin som helhet och minskar beroendet av kapital utifrån.

Penningsystemet av idag har många allvarliga brister, vilket en kritisk analys avslöjar. Det kan ses som ett givet faktum i livet, men det system som är det dominerande idag är inte vårt enda val. Andra penningsystem existerar och kan lätt anpassas som kompletterande system för att öka tryggheten inför framtiden. En reformering av bank- och penningsystemet skulle skett för länge sedan, vilket även toppmän inom världens stora banker -- åtminstone privat -- tillstår.

Som en viktigt del i ekonomin, beter sig nuvarande penningsystem som ett fyrkantig hjul: skapar uppgångar och fall i cykler. Tillgången till centralt utgivna valutor är alltid begränsad. Oundgängligen monopoliseras pengarna av några få och hindrar därmed de många från sina möjligheter till handel.

Valutan i LETS däremot når delar som andra valutor inte kan. Den kan användas på gräsrotsnivå, som ett verktyg för att restaurera samhällen. Som lägsta nivå i ett system med valutor på flera nivåer, lokalt, regionalt, nationellt och internatonellt, kan LETS hjälpa oss att nalkas en mer stabil, rättvis och miljömässigt hållbar ekonomi.

LETS stoppar också spekulationer. Spekulanter som vaktade som hökar berövade Storbritanninens reserver på miljarder, när landet tvingades dra sig ur ERM. Den aldrig tidigare skådade ökning av spekultaionen senare år har lett till massiva, okontrollerbara, instabiliteter i det globala penningsystemet.

Enligt Världsbanken består nu 95% av all internationell handel av valutaspekulationer. Bara futtiga 5% representerar handel med varor och tjänster. Paul Volker tidigare ordförande för US Federal Reserve har sagt

"Nu för tiden är det lättare att tjäna pengar med papper som jagar papper, än att investera i verkliga varor och tjänster".

Denna storskaliga spekulation och världens finasiella system kan snart kraschlanda. Globaliseringen och avregleringen av penningmarknaderna har lämnat ut hela världsekonomin till en stenhård konkurrens-ekonomis godtycke. Situationen är bortom kontroll, såväl för nationella regeringar som för internationella organ. Kapitalet, som helt saknar ansvar, rör sig nu i allt snabbare och i allt vidare kretsar. Även finansiärer är förvirrade. Eller som den f d chefen för internationella valutafonden Johannes Witteveen nyligen kommenterade:

"Ingen förstår det globala monetära systemet."

Ekonomer har sedan entid tillbaka förutspått en universell bankkrasch. Det har varit en serie "snudd på" de senaste åren. Möjligheten att det sker en massiv systemkollaps är ytterst verklig. 1993 var de japanska bankerna nästan där, med hela västerländska banksystemet i släptåg.

När blippar jagar blippar i ständigt ökande takt på dataskärmarna, utan att någon har kontroll så blir världens penninghanterare nervösa. Kan förtroendet för "buisness as usual" bibehållas så mycket längre?

DEL 3.
Information om hur man börjar, utformad inom BYTS (med vissa kommentarer av Skarpnäck LETS).

Underlag har varit ett informationsmaterial utgivet av LETSLink UK och egna erfarenheter efter att BYTS nu fungerat sedan 1992.

LETS står för Local Employment and Trade System. Det startade i Kanada i början av 80-talet och idén har sedan spritt sig över världen och utformats på lite olika sätt.

I Norden kallas systemen ofta för bytesringar. Beteckningen är något vilseledande. Tanken är inte att två personer ska byta med varandra. Tanken är att flera människor ingår i samma system och kan idka handel med varor och tjänster utan att behöva "vanliga" pengar.

Dessa bytesringar har olika namn, vi som startat i Stockholm har valt namnet Bytesring Stockholm. I engelsktalande länder heter ofta ringarna namnet på orten och så LETS. (I Skarpnäck har vi valt att använda den engelska kontruktionen eftersom det är den internationellt kända beteckningen. Vi heter således Skarpnäck LETS/CS)
För mer allmän information se våra informationsblad.

Så här kan man börja

LETS kan startas av en enda person, som tar sig tid att läsa om systemet och sedan berätta om det för några andra. Man behöver läsa och fundera en del för att kunna förklara systemet för andra, för det innebär ett nytt tänkande. Vi behöver avprogrammera oss vår kulturs nutida syn på pengar.
Du kan sprida idéerna med LETS genom att kopiera ur vårt info-material och skicka till vänner, grannar eller kollegor, som du tror kan vara intresserade. Nästa steg kan vara att ordna ett möte med några intresserade och be dem skriva upp namn och adresser på lämpliga personer att inbjuda till ett första lite större informationsmöte.

I BYTS hade vi redan adresser till sådana som anmält intresse för LETS på ett seminarium som ingick en större konferens. (I Skarpnäck använde vi oss av adresser till sådana som redan anmält intresse för andra verksamheter på Miljöhuset/CS) En kärntruppen kom att utgöras av fem personer, som hade en serie möten. Sedan blev vårt första steg för att bli fler att annonsera ut ett informationsmöte i dagspressen (gratis i DN på stan).
Mötet hade krävt förberedelser och planering. Vi hade gjort en första informationsbroschyr, beslutat om inträdesavgift, författat regler och villkor som alla fick skriva under och beslutat att varje medlem skulle ange tre önskmål och tre erbjudanden när de gick med.
Till mötet kom något trettiotal personer. Alla fem i kärntruppen bidrog med någon del av den information som gavs. Det går ju också att be någon från ett fungerande system komma och tala om man känner sig osäker. Vår rekommendation är att be någon med praktisk erfarenhet, inte en som enbart är teoretiker.
Även med en liten grupp kan man få en bas för att börja ett system. Om man inte kan klara allt som behöver göras från början, kan en sådan grupp snart hitta andra, som kan hjälpa till. Man kan hitta andra genom vänner, lokala kontakter, genom att ta kontakt med andra föreningar, klubbar, frivilligorganisationer eller kommunala myndigheter.

På mötet...

På första mötet behöver LETS förklaras och de(n) som talar bör ta upp fördelarna med LETS och hur det fungerar. Frågor måste besvaras så långt som möjligt.
Vi i BYTS krävde som nämnts ovan att den som gick med skulle komma med tre önskemål och tre erbjudanden. (I Skarpnäck LETS har vi endast som krav att den som går med ska komma med minst ett "efterfrågat" erbjudande, vilket i praktiken inneär ungefär vad som helst./CS) Detta upplever många som svårt, särskilt erbjudanden -- "inte har väl jag något att erbjuda". För att ge deltagarna idéer så lekte vi lite. Alla fick skriva ner alla behov och önskemål de kunde komma på. De fick gärna vara fantasifulla.
Sedan bad vi alla berätta vad de skrivit och skrev upp det på stora papper som vi satte upp på väggarna så att alla kunde se. Sedan fick de leka handel.
Resultatet blev att många fick nya idéer av att se och höra andras önskemål och erbjudanden. En del riktig handel skedde också direkt på mötet, bland de som omedelbart gick med. Dessutom tyckte alla att det var roligt. Det blev en bra stämning.
Efter mötet skrev vi ner en lista med alla önskemål och erbjudanden som lämnades av de som gick med direkt. Tillsammans med en del tillägg som sändes in efteråt blev det vår första katalog.

Också på mötet:
* Ta noga reda på adress och telefonnummer till alla som går med
* Ge dem kvitto på betalning och ge dem medlemsnummer
* Ta reda på vilka som kan tänka sig att hjälpa till
* Ta reda på vilka resurser som finns bland medlemmarna
Vi tog ut en inträdesavgift på 200 kronor, för att täcka tryckning (kopiering) och distribution av katalogen och avgift för lokalhyra. Vi lyckades klara det hela billigare än vi trodde, så avgiften ändrades senare till medlemsavgift på 100 kr om året och ingen speciell inträdesavgift. De som betalat 200 behövde inte betala årsavgift andra året de var med.
Medlemsavgifter behövs för att täcka kostnaderna för att starta det hela och hålla det gående; för kopiering, tryckning, porto, programvara om ni använder dator. Hur mycket som behövs beror på vilka resurser som finns tillgängliga i gruppen, eller lokalt, eller om ni kan ordna billigare priser av folk eller lokala myndigheter, som ni kan få sympatiskt inställda.

Organisera för framgång

LETSLink rekommenderar att er ledningsgrupp (eller styrelse, eller...) består av minst sex personer. Vi var fem i BYTS. En välorganiserad grupp sprider arbetet och undviker risken att bli alltför beroende av enstaka individer (särskilt för de större arbetena; framställning av katalogen och bokföring av alla konton). Det är klokt att bestämma vilka som är "reserver" om det sker något oförutsett (t ex katalogen blir försenad för att någon blir sjuk eller det är problem med den maskinella utrustningen).
Medlemmarna i ledningsgruppen/styrelsen behöver kunna träffas regelbundet med ett par månaders mellanrum och ibland ännu oftare.
Öppna styrelsemöten rekommenderas. Det kan inspirera nya medlemmar att ta något mindre uppdrag. Ju fler medlemmar man får, desto fler behöver och kan man engagera.
När väl ett system kommit igång rekommenderar vi att det antar vissa regler eller stadgar för att säkra att systemet kan fortsätta och växa på ett hållbart sätt. I BYTS bildade vi tidigt en ideell förening för att få ett postgirokonto. Efter några år skaffade vi oss också ett organisationsnummer -- vilket behövdes för att få ALU-anställa en person -- men det medförde att man måste deklarera, vilket dock var väldigt enkelt, eftersom vi är en ideell förening.
I BYTS har vi erfarenhet av att det är viktigt att ta kopior på postgiroinbetalningarna och att dessa går till någon annan än den som får originalen. Eftersom det mesta jobbet görs hemma hos olika personer är det viktigt att det finns dubletter/back up på all viktig information om medlemmarna och handeln. Se till att ni har back-up-disketter om ni har katalog och medlemskonton på dator, papperskopior om ni sköter det hela manuellt.
Försök att sprida uppgifterna. Se till så att inte enstaka personer "bränner ut sig" eller har så stor del av ansvaret så att allt faller om den blir långvarigt sjuk, reser bort länge eller något annat.
Uppgifterna som ska utföras kräver inte professionell kompetens som ekonomiutbildning eller dataexpertis. Men ni behöver en något datakunnig person som kan göra katalogen eller stödja och hjälpa den som skriver in i datorn. Det finns bytesringar som sköter det hela manuellt och det går väl bra i början, men knappast när ni växer, redan vid 20-30 medlemmar kan ju katalogen bli rätt omfattande.

Jobben som behöver göras..

Någon eller några som
1. håller i katalogen, sammanställer den på dator (eller ordbehandlare),
2. håller i medlemsregistret (och adressändringar)
3. sköter bokföringen av allas konton -- med eller utan dator -- och tar fram uppgifter om allas konton till utskicken
4. är kassör för föreningen
5. tar emot medlemmarnas önskemål/erbjudanden (och ändringar)
6. tar emot medlemmarnas uppgifter om handel som gjorts
7. organiserar framställningen av utskicken
8. hjälper till med kopiering, kuvertadressering, frankering
9. sänder ut information till nya medlemmar
10. gör original till flygblad, broschyrer, formulär mm
11. är talesperson gentemot press, radio etc
12. skriver notiser till medlemmarna ("BYTS-nytt", ingår i vår katalog)

I Stockholm var vi fem personer som träffades och ville starta ett LETS . Vi hade flera möten innan vi kom igång på allvar och gjorde mycket av jobbet tillsammans. Vi skaffade oss en adress, ett telefonnummer där vi hade en svarare och ett postgironummer. För det behövde vi ha protokollförda beslut, så vi startade -- bara vi -- föreningen BYTS (Bytesring Stockholm). Vi beslöt att kalla vår valuta för byts. Vi gjorde en första informationsbroschyr efter material vi fått från Kanada. Så författade vi de "regler och villkor" som medlemmar skulle skiva under när gick med. Inför första informationsmötet beslutade vi också om en inträdesavgift (se ovan).
Av de ursprungliga fem har nu tre bytts ut. Styrelsen har i år utökats till 7 personer och vi hade nyligen ett möte för att sprida arbetsuppgifterna. Det finns också personer (utanför styrelsen) som hjälper till med utskick av olika slag. Vi har utsett en person (vi vill helst ha två, en kvinna och en man) till kontaktperson för medlemmarna.
Ordförandeskap och sekreterarskap roterar. Kassören väljs inom styrelsen. Vi söker nu pengar på olika ställen, framför allt för att föreningen behöver egen dator, lokal, kopieringsmaskin mm mm.

Nu kör vi igång!

Börja med handeln genast.
Vänta inte tills allt är perfekt. Förseningar dämpar entusiasmen hos dem som vill delta. Att systemet har kommit igång och fungerar drar också dit flera medlemmar. Man behöver inte alls vänta tills man har alla dataprogram eller all litteratur tillgänglig.
Handeln går ofta trögt de första månaderna -- vänta er inte någon våldsam aktivitet! Det tar ofta ett tag för medlemmarna att vänja sig vid tanken att de faktiskt kan använda systemet...

Två hinder som ofta finns i början:
a) man drar sig för att köpa innan man tjänat in något.
Detta kan bero på ovana och brist på förtroende. Det stämmer inte med vår erfarenhet att man kan ta på sig en skuld utan att betala ränta. Det är svårt att förstå att en skuld enbart är ett åtagande som ska återgäldas, det kostar inget extra -- istället kommer det mer krediter i omlopp, vilket skapar fler möjligheter för alla.
b)En del medlemmar går bara och väntar på att andra ska ta initiativet och tror att deras telefon ska börja ringa så snart katalogen kommit.

I båda fallen kan kärntruppen hjälpa till att få igång handeln genom att:
# t ex i notiser till medlemmarna i katalogen förklarar skillnaden mellan byts och vanliga skulder och uppmuntra folk att "kasta sig ut i det okända"
# demonstrera användningen av systemet, genom att själva dra på sig skulder från flera medlemmar
# försöka få den första katalogen att innehålla en blandning av professionella och icke professionella tjänster och varor av alla slag
# uppmärksamma tjänster som nästan alla kan erbjuda t ex något vanligt önskemål som hjälp med barnvakt
I Stockholm ordnar vi medlemsmöten med marknad varannan månad för att inspirera till handel. Vi är övertygade om att ett av problemen hos oss är att vi är för spridda geografiskt och hoppas med tiden kunna dela upp oss i stadsdelar eller liknande. Vi omfattar nu hela storstockholmsområdet.

Men vad ska det kosta?

Prissättningen är ett annat allmänt problem.
Bestäm först värdet på den lokala enheten (I BYTS är en byts ungefär 1 krona)( I Skarpnäck LETS är en lets också ungefär 1 krona. Vi säger också att allas arbetstid skall vara värd ungefär 100 lets för en timmes arbete/CS). Sedan finns då frågan hur man ska prissätta varor och tjänster i förhållande till varandra. Det vanligaste är att varje individ fritt får besluta om priset på sina tjänster och varor.

Det tillåter verkliga skillnader på grund av skicklighet/professionalism (en amatör kan behöva 5 timmar för att få ett jobb klart, som en erfarnare klarar på 3 timmar). Det kan också göra att man lättare får en större bredd i utbudet av tjänster och lättare får med företag och professionella,

Den medlem som är osäker på hur den ska värdera sin tid kan bli hjälpt av att:
# hålla sina krav förhandlingsbara
# värdera sin tid helt subjektivt (dvs ta mer för jobb som de inte gillar att göra)
# ta reda på marknadspriset i vanlig valuta
En del bytesringar föreslår en frivillig "enhets"- tim-lön. Enhetsvärderingar kan göra det lättare för människor som är vana att acceptera dåligt betalt för okvalificerat arbete (men som kan innebära en stor ansträngning) att begära ett rimligare arvode. Enhetsvärderingar kan också hindra att mycket höga arvoden tas ut. De kan också vara en bra utgångspunkt för nya medlemmar. (I Skarpnäck LETS har vi valt att ha med enhetslönen som en princip i systemet. En timmes arbete värderas till ca 100 lets./CS)
I BYTS får säljare och köpare själva helt bestämma prissättningen.

Fyra utmärkande drag för framgång

Dessa är förmodligen de mest grundläggande förutsättningarna för att er bytesring ska bli en framgång.

Förbli lokala...
I praktiken är handeln beroende av att många av medlemmarna finns geografiskt nära varandra
Försök att inte sprida ut er över många mil. Restider och kostnader är den största begränsande faktorn, särskilt på landsbygden.

Sköt systemet effektivt
Det är viktigt att alla register förs noggrannt och att katalogen kommer ut regelbundet (varannan månad eller varje kvartal) och i tid.

Engagera alla typer av människor
Handeln beror också på att man får med en mängd olika förmågor.
Engagera ett tvärsnitt av det lokala samhället -- i idealfallet människor i alla åldersgrupper och med alla möjliga intressen -- från arbetslösa och människor som saknar yrkesutbildning till välutbildade yrkesmänniskor och stor- och småföretagare.
Försök att få med tjänster som det alltid finns efterfrågan på -- rörmokare, trädgårdsmästare, bilreparatörer, hemhjälp av olika slag.
Utforma all er publicitet och information för bredast möjliga publik. Undvik språk och ../Bilder som vänder (begränsar) sig till en viss grupp i samhället.

Skapa kontakt mellan medlemmarna

Sociala aktiviteter är viktiga
-- att presentera nya medlemmar för varandra, uppmuntra till prat och stimulera till handel. Människor vill ofta träffas ansikte mot ansikte, innan de kan tänka sig att handla med varandra.
Regelbundna träffar, som också kan ge en del inkomster, hålls bäst flera gånger om året.
Förslag på aktiviteter:
* egna marknader
* knytkalas ev med picnic
* möten där den som ordnar maten får betalt i byts
* morgonkaffe med "ta med, köp och sälj"
* klädbytarmöten (kläder man inte vill ha säljs för byts)
* ett eget stånd på lokala marknader
* underhållning som revyer, lekaftnar, dans, sport
* gemensamma trädgårdsdagar

Skötsel/administration -- grunderna

Utrustning
För att sköta en bytesring behöver ni tillgång till två saker:
* en ordbehandlare eller dator med vars hjälp ni kan framställa katalogen, olika formulär och kontorapporter. Några mindre grupper har använt skrivmaskin.
* en kopiator eller tillgång till billig tryckning. (En tryckare kan gå med)
Ni behöver inte vänta med att börja tills ni har en dator. Under första året klarar ni er utan dator och dataprogram för bokföringen av kontona. Kontona kan antecknas och skrivas ut på annat sätt. Om ni har tekniska problem så tryck alltid ut ett fullständigt original varje gång. En grupp förlorade alla sina kontouppgifter efter ett datorfel. Vi rekommenderar att man alltid har aktuella backupdisketter. Eller så kan all bokföring skötas manuellt t ex i en ringpärm. Ge varje medlem en kopia av sitt eget blad. När det är dags att skicka ut katalogen och kontorapporten, så kopiera bara deras sida och skicka me

Bokföring av transaktioner
Vi rekommenderar användning av checkhäften (istället för telefonmeddelanden, eller egna lappar från medlemmarna). Checkar är helt enkelt standardiserade formulär på vilka den väsentliga informationen skrivs upp av köparen, /lämnas till säljaren,/ och en anteckning om köpet för framtida kontroll kan sparas på den innersta delen, som inte rivs av och lämnas. Checksystemet spar tid och minskar felrisken (annars glömmer folk att anmäla köp, anmäler på baksidan av kuvert, ringer två gånger om samma köp, eller lämnar ofullständiga eller otydbara meddelanden på telefonsvararen). Varje medlem kan vänta och skicka in alla checkar han/hon fått i ett kuvert när det är stoppdatum (deadline) för bokföringen. Den som bokför kontona kan spara checkarna i en pärm och föra in alla i systemet vid ett enda tillfälle efter stoppdatum.
Ha alltid med en del av talongen i checkhäftet, som köparen behåller, med utrymme för anteckningar om köpet så att man kan kontrollera sitt konto senare. Ett alternativ är att ha ett blad för noteringar längst bak i checkhäftet.
Framställ era checkhäften själva om ni inte har någon tryckare med i systemet. Rita upp flera checkar (4) på ett A4 papper, kopiera och skär. För ett häfte med 30 checkar får man investera i en häftapparat som klarar den tjockleken eller låna en hos en tryckare. Man kan också pröva att skicka en originalsida till varje medlem och låta dem själva kopiera och skära/klippa allt eftersom de behöver fler checkar.

Katalogen

Katalogen är det viktigaste ni gör.
Uppdatera och publicera den regelbundet, samtidigt som kontona. Håll på de tider ni angivit, så att önskemål och erbjudanden inte är överspelade när katalogen kommer. Medlemmarna blir vana vid att den kommer och får förtroende för hur det systemet sköts. Om ni riskerar att katalogen blir försenad, försäkra er om att de som ansvarar för framställningen meddelar ledningsgruppen så att de kan få fram andra som kan rycka in

så att katalogen blir färdig i tid.
Katalogen kan publiceras varje månad, men det blir dyrt och jobbigt. Många grupper som funnits länge tycker att varannan månad är mer praktiskt och det kostar definitivt mindre vad gäller tryckning, porto och arbete. BYTS ger numer ut sin katalog 6 ggr om året, efter att ha kommit ut med betydligt färre de första åren.
En annan möjlighet är att framställa en fullständig katalog några gånger om året och dessemellan skicka ut blad med uppdateringar. Sådana uppdateringar kan lätt sändas tillsammans med en tidigare, fullständig katalog till nya medlemmar.

En bra utformning är viktigt.
En livfull katalog med tilltalande utseende läses mer och tjänstgör som bra reklam. Utforma katalogen så att den har enhetlig stil och utseende, en egen identitet, särskilt om ni delar ut kopior till affärer och myndigheter.
Populärast är en "liten bok" i A5-format, som man kan ha bredvid telefonen eller på sin anslagstavla. Det är bäst att inleda med hur systemet används tillsammans med lite notiser och sista datum för olika saker osv. Liva gärna upp den med illustrationer, annonser i rutor och kanske pressklipp. Ibland används A4-format. Det är idealiskt för uppdateringen, men som katalog är det ofta svårt att läsa och försvinner också lätt bland alla andra A4-papper.

En katalog behöver vara enkelt uppställd och lätt att läsa
Hjälp användarna att hitta det de vill ha. Blanda inte ihop alltsamman, inte ens i alfabetisk ordning, utan gruppera tjänster, under stora rubriker som t ex:

HUSHÅLLSHJÄLP
TRANSPORTER
DATA & KONTORSARTIKLAR

Räkna upp alla de olika rubriker som finns på ett ställe, t ex på första sidan i katalogen.
Gruppera alla liknande tjänster under en rubrik, så att folk kan hitta dem snabbt, ex:
HÄLSA
Massage (Aromaterapi)
Massage (Shiatsu)
Under varje rubrik kan sedan de olika tjänsterna skrivas upp i bokstavsordning.
Erbjudanden och önskemål som tillhör samma kategori är mycket lättare att hitta och eventuellt para ihop, om de finns på samma sida i stället för att man har en hel avdelning med alla önskemål för sig i ena delen av katalogen och erbjudandena för sig på annat ställe.

Gör ett särskilt blad för ändringar i katalogen
och skicka med varje katalog. Kräv att medlemmarna använder den. Annars kan dessa ändringar ta mycket tid och ibland vara helt obegripliga.

Katalogen kan innehåll flera uppgifter.
Nya erbjudanden och önskemål kan skrivas med fet stil.
Medlemmar som är speciellt angelägna om att få handla, kanske för att de känner sig ovana eller för att de har ett större plus eller minus sedan en längre tid tillbaka kan markeras speciellt t ex med en asterisk (*)
Erbjudanden och önskemål som är tidsbegränsade kan också markeras speciellt (t ex **) eller få en egen avdelning

Varje uppgift följs av personens namn och någon angivelse av var personen
finns, stadsdel eller postnummer eller... I BYTS-katalogen har vi telefonnummer.
En fullständig lista i alfabetisk ordning med alla namn, telefonnummer och viss geografisk angivelse kan skrivas in sist i katalogen eller i mitten. Det finns många fördelar med att ha den i mitten:
- man hittar den lättare
- man kan ta loss den och sätta upp den bredvid telefonen
- den kan tas ur när man vill visa katalogen för någon som inte är med.

Löpande kostnader

Systemet drivs utan vinst, men man måste täcka de kostnader man har. Pengar behövs för tryckning/kopiering och porto. Man behöver också en del för PR/annonsering, flygblad, maskiner och reparationer och kanske en reserv för oförutsedda utgifter.
Öppna ett konto för medlemsavgifter. Det är också bra att ha en liten handkassa tillgänglig för småutgifter. Spara alla kvitton och fakturor. Någon form av årsredovisning bör finnas tillgänglig för medlemmarna. Har ni en förening med årsmöten bör någon utses till revisor och granska era räkenskaper före årsmötet.
För att klara de löpande kostnaderna brukar LETSgrupper ta ut en medlemsavgift som motsvarar mellan 30 - 120 kr plus 60-120 byts. Ett nystartat system kan behöva en större andel i pengar, som sedan kan sänkas då tryckning och viss manuell distribution kan finnas inom systemet. Man kan erbjuda arbetslösa en lägre andel i pengar och större i systemets egen valuta.
I BYTS tar vi nu 100 kr i årsavgift. På senaste årsmötet beslöts också att de som drar de tyngsta lassen med katalog och bokföring bör kunna "avlönas" (uppmuntras) med byts och att vi ibland kan betala även andra tjänster som medlemmar gör med byts. Beslutet blev att styrelsen får lägga ut max 75 byts per medlem för arvodering av tjänster inom systemet. Vi har redan en årlig transaktionsavgift på 25 byts. Detta förs in på ett särskilt konto ("administrationen"). Detta konto får alltså i år gå ner på minus motsvarande max 75 byts per medlem och på nästa årsmöte fattas beslut hur vi gör i fortsättningen: om vi ska ta en medlemsavgift också i byts och hur stor den i så fall bör vara.
Det är nog bra att ha ett tak för hur mycket medlemmarna ska betala i LETS/byts per år. Det kan man använda för att beräkna hur mycket man kan betala för de administrativa uppdragen. Ibland tillkommer extra arbete (t ex för framställning av checkhäften).
Avgifterna i systemet kan tas ut på olika sätt
- ett engångsbelopp när medlemmen går med
- ett litet belopp för varje transaktion som registreras
- ett bestämt belopp dras från alla konton med jämna tidsintervall
- ett belopp som beror på hur många rader medöemmen har i katalogen
Många kombinerar det första med något av de andra.
I BYTS drar vi ett bestämt belopp en gång om året. Avgift för varje transaktion klara inte vårt program.

Hur man får medlemmar

Ta alla tillfällen i akt att informera om er bytesring. Det tar tid innan nya idéer får fäste och det är inte alls troligt att ni plötsligt får mängder med nya medlemmar.
Den bästa gratisreklamen får man via lokalpressen.
I Stockholm tog vi det lite lugnt med massmedia i början. Vi ville att systemet skulle få stabilisera sig, växa underifrån medan vi skaffade oss erfarenheter och kunskaper om skötseln. Nu anser vi oss kunna mer och går hellre ut i massmedia. Störst genomsklagskraft hittills har ett par artiklar i Platsjournalen (Stockholms län, ges ut av Arbetsförmedlingen) haft.
Att synas i pressen kan vara en stor tillgång. Be reportern som intervjuar att läsa upp artikeln före tryckning, så att ni kan rätta till eventuella missuppfattningar. Ibland gör sedan någon annan på tidningen oönskade tillägg eller en vilseledande rubrik. Det kan man inte göra så mycket åt.
Om ni har tid, kan ni skriva en pressrelease i förväg, för att försäkra er om att de får riktiga siffror och uttalanden. Var beredd på att media tar en del av er tid.

Ta i förväg reda på några stycken medlemmar -- som inkluderar ett tvärsnitt från gamla till unga -- som är villiga att ställa upp för pressfotografer, eller svara på lite frågor.

Bortsett från media följer här en lista med användbara idéer för dem som sköter er utåtriktade verksamhet:
# Flygblad och kataloger (med namnen borttagna) kan, skickas till medlemmarna för spridning, sättas upp på bibliotek, kommunalkontor, läkarmottagningar mm, mm.
# Flygblad i A5-storlek är alltid användbara t ex för att lägga ut i stånd på olika mässor. Ha med en mycket kort beskrivning och undvik all jargong. Effektivast är en kort lista på vad som finns tillgängligt i systemet, några citat från medlemmar, en skämt-teckning eller ett pressklipp tillsammans med adresser till lokala kontaktpersoner.
# Se till att ni kommer med i lokal information, kommunens lista över föreningar och datalistor på biblioteket.
# Gör en utställning på biblioteket.
# Gör en liten affisch som kan sättas upp i skyltfönster, på restauranter, i bibliotek osv. Använd samma logotyp, rubrik eller ram och lämna plats för att fylla i aktuell information.
# Gör en klisterlapp som affärer och företag som är med kan sätta upp i skyltfönstret eller på dörren.
#Erbjud lokala klubbar och organisationer föredrag. Besök dem eller delta i något av deras möten. Erbjud en introduktionsartikel till deras medlemsblad.

BYTS lyckades få en monter gratis på en stor miljömässa som hölls i Sollentuna våren -95. Det gav goda möjligheter att sprida information.
Till föreningens målsättning hör utöver att sköta systemet, att sprida idéerna. Vi har på olika sätt ställt upp för studenter på olika nivåer som skrivit uppsatser om nya idéer inom ekonomin, gett dem tid och material. Några har också varit ute och hållit fördrag om BYTS i olika sammanhang
(mest den som hittills dragit det största lasset, Dana Hofford. Tack Dana!. Skarpnäck 1995)

 


Uppdat.. 2013-05-18 ||  Länka gärna till oss på www.RainbowEdu.se || meddela oss @RainbowEdu.se till: info
"In all our deliberations we must consider the impact of our decisions on the next seven generations" - from the Great Law of the Iroquois Constitution